Männsikor i utfyllnadsfunktion är jag så fruktansvärt utled på.
Nog är det trevligt att umgås med nya människor och vidga sina vyer, men när det handlar om en utfyllnad som inte ställer några krav på innehållet, då kan det vara. Umgås är ett ord som för mej i alla fall innehåller någon form av kvalité.
Inte ska det kännas som en kamp mellan deltagarna att yttra något som bärs på just nu, ingen lyssnar, utan väntar på en nog lång andningspaus för att avbryta och kasta in sej själv. Framställa sig själv på bästa möjliga sätt för att sedan knappt märkbart på ena ögonbrynet när blicken vandrar över nästa som tar vid.
Att vara i varandras närhet utan den minsta antydan av krav, bara för en stund stänga ute ensamheten och göra ingenting. Det krävs att man känner varandra, det krävs att man genomgått den påklistrade början och sedan tagit sig under ytan.
Jag orkar inte klistra någon äcklig fasad över min skeva personlighet. Men jag orkar inte längre vara själv.
Inte ska det kännas som en kamp mellan deltagarna att yttra något som bärs på just nu, ingen lyssnar, utan väntar på en nog lång andningspaus för att avbryta och kasta in sej själv. Framställa sig själv på bästa möjliga sätt för att sedan knappt märkbart på ena ögonbrynet när blicken vandrar över nästa som tar vid.
Att vara i varandras närhet utan den minsta antydan av krav, bara för en stund stänga ute ensamheten och göra ingenting. Det krävs att man känner varandra, det krävs att man genomgått den påklistrade början och sedan tagit sig under ytan.
Jag orkar inte klistra någon äcklig fasad över min skeva personlighet. Men jag orkar inte längre vara själv.
Kommentarer
Trackback
